Blogg Fyhr Alle

Göran Persson är uppenbarligen sur för att dokumentären Ordförande Persson inte blev riktigt som han tänkt sig. Han gnäller i SvD över hur dokumentären blev ett tydligt tecken på snuttifieringen och personfixeringen inom politisk media, då de delar som uppmärksammades mest var när han i dokumentären pratade i nedlåtande ordalag om bl.a. Mona Sahlin, Carl Bildt och Gudrun Schyman.

 

Men vad trodde den gode Göran skulle hända? Erik Fichtelius har uppenbarligen slitit oerhört med denna dokumentär och dessutom förlorat sitt goda rykte och jobbet som inrikespolitisk kommentator på SVT. Vad hade han för tankar när klippningsarbetet började? Ville han göra en dokumentär där Göran Persson får kommentera de saker han tycker är viktiga eller skulle han göra ett underhållande program?

 

Det känns ungefär som den vanliga problematiken för SVT; ska de vara hardcore public service och enbart servera snustorra politiska kommentarer, eller ska de försöka locka så många tittare som möjligt? Ja, allt som oftast blir det ju det senare och i det här fallet lyckades de ganska bra också. Med en massiv satsning mot kvällstidningar med små släppta klipp i förtid och trailers i sina egna nyhetsprogram lyckades SVT att locka en hel del tittare. Plus givetvis att Fichtelius lyckades göra ett underhållande program, genom att använda grepp som känns igen från dokusåpavärlden.

 

Det skulle kanske ha gått att göra ett tyngre och mindre publikfriande program om Gröan Perssons tid vid makten, men risken är givetvis att ingen hade tittat. Nu fick vi oss fyra timmer hyfsad underhållning (höjdpunkten var givetvis när Persson berättade om hur mycket smör Helmut Kohl äter, två tallrikar vid stress var det visst) och kan lägga hela tumultet om denna dokumentär bakom oss.

 Eller är det verkligen någon som tänker köpa DVD-boxen när den släpps?