Sverige 2.0
Så blev den då äntligen öppnad, Sveriges virtuella ambassad. Utrikesminister Carl Bildt har byggt upp förväntningarna på sin blogg och idag så klippte han det virtuella bandet som officiellt öppnade House of Sweden i Second Life.Frågan är hur många Second Life-användare som kommer att ta sig till den "Second House of Sweden" för att lära sig mer om Sverige. Men som ett litet pr-event fungerar det nog utmärkt. Sverige uppmärksammas för att ligga i framkant vad det gäller att utnyttja de nya möjligheterna som nätet nu erbjuder. Bildt själv verkar oerhört nöjd över att han blivit intervjuad av både CNN och Al-jazeera.
Återstå att se vad detta projekt utmynnar i och om det är värt de pengar som satsats. Jag tycker det mest är en rolig grej. Men eftersom jag tycker att Second Life är oerhört tråkigt och segt så kommer jag nog inte besöka ambassaden innan de ger mig en riktigt bra anledning.
Bildt tipsar förresten om en bloggare som lagt ut lite bilder och skrivit några reflektioner på invigningen.
Stranger than fiction
"Smockan hängde i luften", påstår han.
Adaktusson är av en annan mening, men hur som helst så var debatten ordentligt hetsig. Vilket jag anser vara dåligt; en debatt som spårar ur från diskussion till pajkastning är förlorad för båda parter, men även för publiken.
Tungviktsfight i morgonsoffan
I morse steg två av Sveriges tyngsta journalister upp i ringen (SVTs Gomorron Sverige) för att göra upp om hur journalistik egentligen bör bedrivas. I ena hörnan: Janne Josefsson, försvarare av den grävande journalistiken och i den andra hörnan: Lars Adaktusson, kritiker av den samma.
Och vilken holmgång det blev, det svingades friskt från båda parter men i slutändan blev matchen avbruten av kvällens domare Ann-Britt Ryd Petterson innan någon av kombatanterna fått in något knockoutslag. Adaktusson var nära när han hävdade att han inte kunde titta på Josefssons program Uppdrag Granskning då han inte fann det trovärdigt, Josefsson kontrade med att han inte ens kunde få in Adaktussons lilla kanal TV8.
Matchen präglades mestadels av många fula slag under bältet. Josefsson gick in med en tjuvsmäll med det fula anklagandet att Adaktusson inte vågar smutsa ner sina fina skor med grävande journalistik och Adaktussons kontrade med ett njurslag då han påstod att Josefsson som vanligt bara gick fram som en ångvält. Härlig nivå.
Men för att vara allvarlig så urartade något som skulle kunna ha blivit en mycket intressant diskussion kring mediers makt och ansvar till en sandlådediskussion där de två debattörerna enbart kritiserade varandra och varandras program. Synd, för det är en diskussion som verkligen behövs och Adaktusson väckte nog en hel del ont blod när han i SvD gick till attack mot den grävande journalistiken (som bl.a. Janne Josefsson företräder) med dolda kameror och aggressiva frågor.
Jag håller nog med Adaktusson i mångt och mycket. Grävande journalistik bör kunna bedrivas utan hetsjakt och smutskastning, men Josefsson hävdar att vissa makthavare behövs hängas ut för att allmänheten ska få reda på sanningen.
Jag har aldrig gillat Josefssons metoder och tror att de gör mer skada än nytta. Den formen av journalistik han företräder verkar enbart söka efter snaskiga avslöjanden och löpsedelskapande uttalanden. Jag gillar mer Adaktussons resonerande tilltal där han, utan att vara vek, låta makthavare tala till punkt.
Josefsson lever mer i en svartvit värld där det onda ska separeras från det goda och spottas på. Det är inte så jag vill att media ska använda sin makt och i slutändan så skapar denna form av journalistik bara en större misstro mot media. Grävande journalistik behövs, men vissa metoder bör nog ses över.
Hoppas den här debatten fortsätter, fast då kanske mer som ett genomtänkt schackparti istället för en tungviktsfight i boxning.
Läs mer:
Aftonbladet: Journalisterna drabbade samman
SvD: Adaktusson - Josefsson 0-0 eller?
Expressen: Storbråket
Persson grinig på Figge
Göran Persson är uppenbarligen sur för att dokumentären Ordförande Persson inte blev riktigt som han tänkt sig. Han gnäller i SvD över hur dokumentären blev ett tydligt tecken på snuttifieringen och personfixeringen inom politisk media, då de delar som uppmärksammades mest var när han i dokumentären pratade i nedlåtande ordalag om bl.a. Mona Sahlin, Carl Bildt och Gudrun Schyman.
Men vad trodde den gode Göran skulle hända? Erik Fichtelius har uppenbarligen slitit oerhört med denna dokumentär och dessutom förlorat sitt goda rykte och jobbet som inrikespolitisk kommentator på SVT. Vad hade han för tankar när klippningsarbetet började? Ville han göra en dokumentär där Göran Persson får kommentera de saker han tycker är viktiga eller skulle han göra ett underhållande program?
Det känns ungefär som den vanliga problematiken för SVT; ska de vara hardcore public service och enbart servera snustorra politiska kommentarer, eller ska de försöka locka så många tittare som möjligt? Ja, allt som oftast blir det ju det senare och i det här fallet lyckades de ganska bra också. Med en massiv satsning mot kvällstidningar med små släppta klipp i förtid och trailers i sina egna nyhetsprogram lyckades SVT att locka en hel del tittare. Plus givetvis att Fichtelius lyckades göra ett underhållande program, genom att använda grepp som känns igen från dokusåpavärlden.
Det skulle kanske ha gått att göra ett tyngre och mindre publikfriande program om Gröan Perssons tid vid makten, men risken är givetvis att ingen hade tittat. Nu fick vi oss fyra timmer hyfsad underhållning (höjdpunkten var givetvis när Persson berättade om hur mycket smör Helmut Kohl äter, två tallrikar vid stress var det visst) och kan lägga hela tumultet om denna dokumentär bakom oss.
Eller är det verkligen någon som tänker köpa DVD-boxen när den släpps?Hjälp! Internet tar slut!
Det känns som att det öppnar en ny videosajt/community nästan varje dag numer. Aftonbladet har en egen, ZTV har fått nytt liv på webben, MTV ska också starta upp videocommunitys och i dagarna släpptes den nya svenska sidan video-klipp.se sin betaversion. Alla verkar rörande överrens om att streamad video är det absolut hetaste och bästa som går att erbjuda just nu.
Men det är inte helt problemfritt står det att läsa i Metro. Vad ingen tänkt på är att internet inte är anpassat för dessa sanslösa mängder video som ska pumpas ut dagligen i våra stackars bredband. I USA utgörs hela 35 procent av
internettrafiken av Youtube, enligt Metro.
Ja, våra datorer och våra bredbandsuppkopplingar behöver uppdateras med jämna mellanrum. Enligt Moores lag så dubblas processorkraften i datorer var 18:e månad. Borde det inte finnas något liknande tanke kring bandbredd också? Ju mer vi surfar och ju mer vi använder nya funktioner med internet borde ju uppkopplingarna också förbättras. Men jag tycker att bredband har varit hett alltför länge nu, förvisso kostar det lite (eller ja...ganska mycket) mer att byta ut ett helt bredbandsnät och frågan är givetvis vem som ska betala kalaset.
Men om internet ska kunna fortsätta att utvecklas behövs mer bandbredd, det borde vara i allas intresse.
Blogg-Bildt vs gammal media
Bildt har dock hittills varit mycket sparsam i sina kommentarer till dessa avslöjanden, iallafall mot gammeldags media. Bildt använder istället sin blogg Alla dessa dagar för att ge sin syn på saken. Där får han formulera sig precis som han vill, utan att behöva passera genom journalisters filter först.
Är detta det nya sättet att bemöta kritik? Gudmundson visar hur bloggar kan användas som pr-verktyg:
"Forechecking:
Syfte: att behålla initiativet.
Metod: bemöt förväntad kritik genom att lägga korten på bordet, som du vill att det ska se ut, på din egen blogg.
Resultat: Kritikern måste ändra strategi i sitt anfall, vilket är svårt när man redan har en fastställd plan. Du kan lugnt arbeta vidare på ditt håll, med bibehållet informationsövertag.
Exempel: Utrikesminister Carl Bildt bloggar om sina affärer i Balkan redan innan Adaktusson haft nyheten i programmet. Adaktusson har alltså ingen nyhet längre."
Ja, jag tror iallafall det kommer bli väldigt vanligt att bloggar används för att kommunicera ut sin egna bild av vad som hänt. Frågan är vilket medium som är det mest trovärdiga för läsaren?