Spela för jobb
Min gamla klasskamrat Johan skriver på sin blogg om en engelsk fotbollsmanager som använder datorspelet Championship Manager för att scouta spelare. En mycket underhållande historia, även om den slutar tragiskt då managern blir sparkad (dock inte p.g.a. sitt spelande).
TV- och datorspel verkar bli mer och mer accepterat som en naturlig del av allt fler människors liv. Vi kanske snart är framme vid att spelande inte ses som ett barnsligt nöje utan en legitim fritidssyssla för alla åldrar. Och kanske som något positivt även i yrkeslivet.
Aftonbladet skriver om hur kirurger blir bättre på titthålsoperationer genom att spela våldssamma spel. De kirurger som spelar tv-spel mer än tre gånger i veckan gör uppenbarligen mindre fel än de som inte spelar, oavsett grad av erfarenhet. Jag undrar vilka andra branscher som finner positiva effekter av tv-spelande?
Och framförallt: vilket spel är bäst för kommunikatörer att spela?
Posten är död, länge leve posten!
DN skriver om att Posten i framtiden kan bli tvungna att dela ut post ända fram till klockan fyra på eftermiddagen istället för före klockan ett som nu är fallet. Ännu längre fram i tiden så kan det bli så att posten bara delas ut ett par gånger i veckan. Givetvis haglar det ramaskrin.
Jag har sommarjobbat på Posten i en väldans massa år och något jag fått uppleva är att det alltid är helt legitimt att skälla på posten, och även brevbärare. Folk anser att Posten har ett gigantiskt ansvar gentemot samhället och när detta ansvar inte upprätthålls så ska det skällas. Brevbärare som sliter var dag för att få ut alla försändelser får ofta höra hur otroligt dåliga deras arbetsgivare är och att det jävlarimig var bättre förr.
Det må så vara, förr var Posten en samhällsinstitution som inte behövde gå med vinst. Men sedan Posten blev privatiserat finns det givetvis ett krav på att verksamheten måste gå med vinst. Problemet är att Posten fortfarande har en massa krav från statens sida på vad de måste leverera, oberoende av vad det kostar. Resultatet blir att Posten går med brakförlust.
"Den ökade användningen av e-post och andra elektroniska tjänster gör att det skickas allt färre brev. Sedan 2001 har antalet övernattbefordrade brev fallit med i genomsnitt fyra procent per år. "
Det är här problemet finns; Posten används alltmer sällan och därför kan inte Posten leva upp till den service de erbjöd tidigare. Men allmänheten tycker fortfarande att posten ska delas ut till det skamlöst låga priset av 5:50 kr per brev. Tänk på vilken service det egentligen är; du postar ett brev på kvällen i Kiruna och morgonen efteråt når det mottagaren i Malmö.
Nåja, nu är det ju inte så häftigt längre med tanke på att du kan skicka ett e-mail över Atlanten på någon sekund. Posten som förmedlare av små meddelanden har således spelat ut sin roll för länge sedan.
Det rimliga vore att Posten satsar på de saker som de fortfarande kan gå med vinst på, som paket och reklam. Men detta får de inte göra då de har dessa krav från staten (och allmänheten) på sig.
Folk verkar tro att det är en mänsklig rättighet att få sin post före klockan ett dagen efter att det skickats. Dessutom ska det sitta fast anställda kassörskor på det folktomma Svensk Kassaservice hela dagarna för att serva de få kunder som fortfarande använder deras tjänster. Hade Svensk Kassaservice varit ett vanligt företag hade det gått i konkurs flera gånger om, utkonkurrerade av banktjänster via internet.
Om nu Posten är en så oerhört viktig samhällelig institution så se till att använda den då! Avinstallera messenger och Outlook och skicka alla dina meddelanden med post, säg upp din internetbanktjänst och gå till Svensk Kassaservice och betala alla dina räkningar. Först då kan du klaga på att Posten inte är som förrut.
Men faktum kvarstår, om inte Posten används i samma utsträckning längre så kan de inte erbjuda samma tjänster som tidigare. Posten måste förändras när kommunikationsvägarna förändras, svårare än så är det inte.
Blogg-Bildt vs gammal media
Bildt har dock hittills varit mycket sparsam i sina kommentarer till dessa avslöjanden, iallafall mot gammeldags media. Bildt använder istället sin blogg Alla dessa dagar för att ge sin syn på saken. Där får han formulera sig precis som han vill, utan att behöva passera genom journalisters filter först.
Är detta det nya sättet att bemöta kritik? Gudmundson visar hur bloggar kan användas som pr-verktyg:
"Forechecking:
Syfte: att behålla initiativet.
Metod: bemöt förväntad kritik genom att lägga korten på bordet, som du vill att det ska se ut, på din egen blogg.
Resultat: Kritikern måste ändra strategi i sitt anfall, vilket är svårt när man redan har en fastställd plan. Du kan lugnt arbeta vidare på ditt håll, med bibehållet informationsövertag.
Exempel: Utrikesminister Carl Bildt bloggar om sina affärer i Balkan redan innan Adaktusson haft nyheten i programmet. Adaktusson har alltså ingen nyhet längre."
Ja, jag tror iallafall det kommer bli väldigt vanligt att bloggar används för att kommunicera ut sin egna bild av vad som hänt. Frågan är vilket medium som är det mest trovärdiga för läsaren?
Old stuff
Bara för sakens skull lägger jag upp länkar till samtliga inlägg jag skrev som praktikant på Attach Information, om nu någon är intresserad och inte orkar leta upp dem själva.
Håll till godo:
Praktikantens sista ord
Julbesök i verkligheten
Rymdhysterin har blivit löjlig
High Fidelity i mp3-världen
En tradition utan tradition
Varför tittar folk på SVT?
Gratistidningar behövs också
Valet är ett skämt
Världen förändrades, jag låg i skogen
Är alla bättre än jag?
Femton nördar på dödmans serverrack, Yo ho ho och en flaska med Jolt!
Sverige verkar vara film- och skivindustrins största skräck just nu. Det är här piratverksamheten flödar fritt. Vi har flest Direct Connect-hubbar, vi har grundarna av Pirate Bay och vi har till och med ett eget parti som försvarar piraterna.
Informatören gör kanske rätt i att jämföra Sverige med piratnästet Tortuga. För där det finns en fristad för pirater kommer givetvis även de som försöker sätta åt dem.
Piratbekämpare från USA flögs in för att undervisa vår svenska ordningsmakt i hur pirater sätts åt. Det var en agent från FBI och representanter från filmlobbygruppen Motion Picture Association som höll ett nu uppmärksammat seminarium den 24:e januari på polishögskolan. Givetvis är det uppseendeväckande att en amerikansk lobbygrupp får utrymme i svensk polisutbildning, men polishögskolan ser ingen konflikt i detta.
Hur som helst verkar det som att omvärlden (mest USA) darrar av skräck inför de blodtörstiga piraterna från norr och försöker göra allt för att stoppa dem innan de tar över världen. Det känns onekligen som hämtat ur en sjörövarsaga: Piratjägare (MPA och FBI) seglar (flyger) till Karibien (Sverige) för att sätta stopp för kapandet (illegala spridandet) av Kronans (film- och skivindustrins) fartyg (film och musik).
Det går (som Informatören påpekar) att se på saken väldigt romantiskt; att Sverige är den sista utposten för yttrandefrihet och fri informationsdelning. Detta romantiska synsätt har dock inte film- och skivindustrin och de tänker inte lägga sig ner och dö i första taget. Frågan är vilka som vinner? Eller om det överhuvudtaget går att vinna?
Och vilken sida är du på?
DN: FBI lärde svensk polis jaga fildelare
Computer Sweden: Sverige är ett ökänt piratnäste
Vanity Fair: Pirates of the Multiplex
Bloggar som marknadsföring
Att bloggar kan vara mer än en personlig dagbok vet vi redan. Många stora företag upprättar egna företagsbloggar där vd:ar kan kommunicera med sin omgivning på ett personligt och öppet sätt. Förvisso kan det vara så att det är en slipad pr-avdelning som står för skriften, men faktum kvarstår att bloggen är en utmärkt kanal för pr och marknadsföring.
Det senaste exemplet från min närmiljö är att Malmö Högskola ska använda sig av bloggar för att locka till sig nya studenter. En självklar och smidig åtgärd från högskolans informationsavdelning. En högskola kan rabbla hur mycket som helst om hur förträffliga deras utbildningar är eller hur trevlig deras stad är, det som sökande ändå påverkas av är hur tidigare studenter upplever studiesituationen. Oftast är det en släkting eller kamrat som kommenterar en skola eller en stad, och vi påverkas alltid mer av personer i vår närhet än av reklam (hur bra den än är). Visst finns det "studentkommentarer" i högskolornas kataloger även idag, men de är alltför korta och för tillrättalagda för att verkligen göra någon skillnad.
Bättre då att använda en blogg där nuvarande studenter släpps fria att skriva om vad de vill och exakt hur de upplever sina studier. Resultatet blir ett mer levande och personligt vittnesmål som troligtvis påverkar blivande studenter mer än torra upprabblingar av kurser.
Det finns givetvis en risk i att det dyker upp negativa kommentarer kring utbildningar, men jag tror inte att någon blivande student har en bild av att högskolevärlden är problemfri. Kanske det kommer fram några kontruktiva förslag via bloggarna också? En annan fördel är att kommentarfunktionen kan användas
för att ställa frågor eller diskutera skolan.
Ett hedervärt projekt som säkert redan används av andra lärosäten och kommer
att sprida sig som en löpeld. Även för vanliga arbetsplatser är en blogg
utmärkt för att marknadsföra sig själv som en bra arbetsgivare.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
P.S. Självklart har jag lobbat hårt för att min flickvän, som är tandläkarstuderande på MAH, ska ta sig an blogguppdraget. Hon har iallafall skickat en intresseanmälan nu, jag återkommer om hon börjar blogga. D.S.
Från flygare till rovdjur
Men det märks att det inte är en så hockeytokig stad som Peter kommer till, på Predators hemsida berättas förutom att bytesaffären är klar även hur Foppas efternamn uttalas:
"Nashville Predators Executive Vice President/General Manager David Poile announced today that the club has acquired forward Peter Forsberg (PEE-tuhr FOHRS-buhrg) from the Philadelphia Flyers for forward Scottie Upshall, defenseman Ryan Parent and Nashville’s first-round and third-round selections in the 2007 NHL Entry Draft."
All lycka åt Forsberg säger jag.
Gamla hits regerar
Detta är ett tydligt exempel på "the long tail" som varit näthandelns modeord ett tag. I korthet går det ut på att erbjuda allt material (musik, filmer, böcker osv) till försäljning då det alltid finns någon som är intresserad oavsett hur smalt det verkar. Genom att inte bara satsa på stora hits går det alltså att tjäna stora pengar.
"The long tail" teorin kan innebära att skivbolagen säljer två exemplar av någon obskyr låt, men det är tydligt att en låts livslängd kan förlängas extra mycket genom digital försäljning.
Snart kommer också the Beatles samtliga skivor att bli tillgängliga för laglig nedladdning och det blir alltså möjligt att topplistan åter får besök av John, Paul, George och Ringo.
Intressant.
Bloggursäkt
Jag måste be om ursäkt för att bloggen inte upppdaterats på länge och att den dessutom uppvisat en hel del tekniska problem. Men nu ska det bli ändring.
Jag har varit hemma i bygden kring Valbo i över en vecka för att kunna bocka av en till ruta i vuxenpoängslistan. Efter mycket om och men har jag äntligen landat mitt körkort. Efter en halvtimmes körning i Gävle stad är jag nu fri att framföra en bil lite hur jag vill.
Det är märkligt att det blott krävs en ynka felfri körning (godtyckligt upplagd av en butter kontrollant) för att bli frisläppt i trafiken. Det minsta misstag från en bra förare och denne blir kuggad, men en mindre bra förare som får en lätt uppkörning tilldelas ett b-körkort. Ja, jag är bitter över att ha kuggats ett par gånger. Men mitt motto har alltid varit: "Det finns så många idioter som har körkort, nog fan ska jag klara det också". Och till slut så ordnade det sig.
Nu gäller det bara att skaffa sig ett jobb så blir jag en riktig människa igen.
Jag lovar att vara mer frekvent på bloggen framöver också.
På återseende!