Omröstningar i webb 2.0
Ny teknik kan ofta vända självklara saker på sin ända. Saker och ting fungerar helt enkelt inte som det alltid har gjort. Vanliga webbomröstningar störs nu av webb 2.0 kampanjer som försöker rösta fram ”fel” alternativ.
En så enkel sak som att rösta fram de bästa hockeyspelarna i NHL med hjälp av fansen har blivit komplicerad. Ni har säkert läst någon artikel om kampanjen för att rösta in den medelmåttiga hockeyspelaren Rory Fitzpatrick i NHLs årliga All-Star match. Strategin har varit att lägga ut kampanjfilmer för denne Fitzpatrick på Youtube som på ett skojfriskt sätt smutskastat de andra kandidaterna. Resultatet blev att Fitzpatrick var ytterst nära att komma med i All-Star matchen, men i sista stund kunde hockeyetablissemanget andas ut.
Men Rory fick uppemot en halv miljon röster, vilket visar på kraften i den nya webben. Någon ser denna kampanjfilm och lägger ut den på sin blogg eller mailar länken till några vänner. Plötsligt vet fler om den och gör samma sak och när det väl börjat snurra är det svårt att stoppa. Steget från att ha sett filmen, skrattat och sedan röstat på Fitzpatrick är också mycket kortare nu än förr. Det är lätt gjort att slänga iväg en webbröst utan större tanke på det.
När stora evenemang baseras på en webbomröstning kan det gå hur som helst, många tycker att det är roligt när ”fel” kandidat vinner och lägger ner mycket tid på att få det så. Med webb 2.0 går det nu fort att skapa roliga kampanjer och det går även fort för dem att få genomslagskraft.
Svenska Filminstitutet däremot gör det lite svårare när de lanserar sitt ”Biopublikens pris” på Guldbaggegalan. På kampanjsidan går det att se vilka som är nominerade men för att rösta måste man ringa ett vanligt klassiskt telefonsamtal. Det avskräcker nog många slentrianröster, men jag utesluter inte att Göta Kanal 2 trots allt tar hem priset.
Detta inlägg finns även på Informatören